Att teckna kan vara ett sätt att dra sig undan, men samtidigt ett sätt att framträda, i världen eller inför en själv. Handen och hjärnan har utvecklats intimt förbundna med varandra under människans tid på jorden. Ändå kan ”att teckna” vara något som många upplever som djupt skamfyllt. Kanske av rädsla att vara dålig på det? Att något ska avslöjas? I samtiden, här och nu, har teckning gjorts till något främst för barn och skickliga proffs. Men när tiden manar oss att ompröva många av våra verksamheter och hitta nya sätt att aktivera våra förmågor, så vill konstnären här bereda rum för tecknandet som en nödvändighet i samhällskroppen.

Johanna Hästö har de senaste åren gett sitt tecknande nya ramar och villkor, efter att länge ha noterat hur

blicken hennes ständigt oönskat korrigerade saker i tecknandet. Hon försöker nu sätta upp medvetna hinder för att utmanas att släppa den automatiskt utvärderande blicken. Det kan till exempel handla om att låta bli att titta på teckningen medan den framträder, att teckna tillsammans med andra eller begränsa vissa sinnen för att stärka andra, och därmed bli närvarande i tecknandet på ett lyssnande sätt.

I utställningen visas verk som Johanna Hästö skapat själv, en teckning hon gjort tillsammans med Kajsa G Sjölén, samt två olika interaktiva verk som kanske även du kommer vara med om att skapa? (OBS detta är endast en rekommendation).

”Jag vill att den här utställningen ska bli en teckningskammare med drag av offentlig toalett. Jag ser tecknandet som en grundläggande möjlighet för människor att uttrycka och kanalisera något av den erfarenhet vi bär i våra kroppar och önskar att mitt barn och andra barn ska få växa upp med att vuxna och barn ritar tillsammans på samma papper, att folk ska börja teckna tillsammans som att de spelar i band, och att tecknande får bli ett vedertaget sätt att beakta och begrunda saker vid viktiga beslut.” /Johanna Hästö

Johanna Hästö f. 1984 är utbildad i fri konst på Umeå Konsthögskola och måleri på Dômens konstskola i Göteborg. Hon har sin ateljé på Hospitalet i Ulleråker och jobbar brett inom konstfältet med allt från teckning/live-teckning och performance till installationer, text och video. Hon driver även olika utvecklingsprojekt, både i och utanför vad som oftast uppfattas som konstsammanhang. Hemsida: www.johannahasto.se 

Kajsa G Sjölén f. 1979 är utbildad i theatre design vid Gerrit Rietveld Academie i Amsterdam samt måleri på Gerlesborgsskolan i Stockholm. Produktionen består i teckning, måleri, poesi och interaktiva skulpturer och händelser. Arbetar även pedagogiskt med både barn och vuxna inom slöjd och konst, och uppfinnande.

Allt sedan mina konststudier på 70-talet har jag skildrat människor i olika situationer, men framför allt i arbete, här i Sverige och i Europa. Mycket av det jag har gjort är också självupplevt. Som 20-åring jobbade jag som gruvarbetare och det har präglat min konst genom åren. Den här utställningen blir en blandning av dessa upplevelser, arbete, resor, porträtt mm. Vår tid på jorden.

På kvällen tisdag den 11 oktober 2022 kl. 21.40 lämnade min mamma mig för evigheten, jag följde med henne en bit men fick inte följa med hela vägen, jag hörde mamma dra sin sista suck, såsom hon fick höra mig som nyfödd fylla lungorna för att ge henne mitt första skrik men en stor skillnad är att hon lämnade mig ensam kvar.

Dagen efter såg jag ett foto av en vitklädd människa liggande på en äng, för mitt inre såg jag i fotot, mamma, en häst. och en trasig värld smälta samman till en varelse.

Hästen är i naturlig storlek och ligger på rygg som mamma gjorde när hon somnade in. Installationen är uppbyggd av många olika material, tidningspapper, silkespapper, naturmaterial, grenar, bark, vass, rep, ståltråd, nät, lera, teckningar, ljud mm. hela och trasiga, lätta och tunga, lösa och fasta delar.

Mamma och jag hade bestämt att vi skulle bli koltrastar men hon har nog blivit både häst och koltrast.

Ombytta roller mot slutet.

Jag har inga barn, vill som avslutning berätta vad jag sa till mamma, visste inte om jag skulle våga, tänkte att hon kanske skulle bli ledsen, men jag sa det ändå, tog liksom sats,

-Tänk mamma! att jag äntligen har fått ett litet efterlängtat älskat barn. Det var verkligen så jag kände.

Det blev alldeles rätt. Mamma gav mig världens lyckligaste leende.

I sin konst vill Marianne “Marjan” Gustafsson skapa ett rum för kontemplation. Marianne jobbar med grafik, måleri, installationer och skulptur. Årets utställning i Galleri I gör ett nedslag i Marianne Gustafssons grafiska arbete.

De grafiska tekniker Marjan oftast använder är etsning och fotopolymer - eller en kombination av båda. Verken består ofta av flera på varandra liggande tryck, som tillåter färgerna att blandas och skapa en känsla av rymd i bilden.

Resultatet blir måleriska bilder som rör sig kring frågor om människans närhet till naturen och hennes ensamhet, mytologier, kosmos och döden.

Utställningen Notes from an open field är en undersökning av ett område inom Kungsängen, från Kungsängsleden fram till Vindbron och där Sävjaån viker av från Fyrisån. Det är också på vägen till och från konstnärens ateljé i Hospitalet, Ulleråker.

Det som intresserade henne var mixen av både stadens och naturens närvaro och närhet till varandra. Utegym, trafikled, reningsverk, naturreservat, vassfält, fyrisån, vandringsled, fågelskådning, eklund – en blandning av jord, vatten och rörelser, texturer och färger.

“Hade i början en tanke eller idé om hur jag skulle närma mig platsen och att det kanske skulle bli ett antal målningar, fotografier och video utifrån insamlandet. En viktig del är videoinspelningarna, där jag samlade in upplevelser från platsen genom att lägga mig på rygg direkt på marken och lyssna på ljud, känna dofter och blicken mot himlen ger ett annat perspektiv. Ett intresse för det som finns i övergången mellan närvaron och det som uttrycks, kommer fram i uttrycket, från en rörelse till en annan.“ - Eva Björkman

Tack till Malin Koort som assisterade vid videoinspelningarna.

Bild: Eva Björkman