Medlemmar logga in

Olga Palchevskaya

En vinterns vernissage

Uppländska landskap, stilleben, porträtt och tavlor till barnrummet

2 - 17 februari

En vinterns vernissage. Måleri. Naturen som finns runt Uppsala är mycket lik den miljö där jag växte upp i Ryssland. Jag känner den bra, kanske bättre än jag känner det svenska folket. Så småningom hoppas jag att jag kommer närmare dem alla – de gröna ängarna, de rena skogarna och det nordiska folket med sin känslighet.

Stilleben

En saga

Marianne Grandien

Kluriga kajor & andra keramiska karaktärer

Till minne av konstkeramiker Marianne Grandien 1931-2012

6 - 21 april

officiell invigning kl 13:00 förrättad av Bodil Gellermark,

f d ordförande i Uppsala konstnärsklubb

”Det görs alldeles för mycket stela avbildningar, och jag försöker alltid hitta ett mänskligt drag hos djuren, ett drag eller en karaktär så att folk kan känna igen sig.” 

Marianne Grandien

Konstkeramiker Marianne Grandien var under merparten av sitt liv och verksamma tid en engagerad, mycket inspirerande och kärt omtyckt medlem i Uppsala konstnärsklubb. Så sent som inför julen 2011 var hon en av drivkrafterna bakom det aktuella årets julmarknad i Å-Huset. När hon gick bort efter en kortare tids sjukdom i augusti 2012, var hon mitt uppe i planeringen av just den här separatutställningen i Galleri 1. Nu får dock hennes karaktäristiska verk tala för sig själva.

Läs mer om Marianne Grandien genom att klicka här

Recension UNT 20130411

Konstkeramiker Marianne Grandien 1931-2012, Uppsala

Kristina Jansson

Jag såg Afrika

Måleri och installation med betongskulpturer

27 april - 12 maj

Jag var i Tanzania och såg många djurarter och våra flyttfåglar i sin afrikanska miljö.

Klimatet blir mer extremt. Det blir trångt om livsutrymme för oss alla. Tjuvjakt-pengar-verkningslösa mediciner. Så viktigt att vi inte tar oss rätten att förstöra liv och livsmiljöer.

Migrationen

Birgitta Nordström Wiklund

BILD SKULPTUR OBJEKT KERAMIK

OCH AKRYLMÅLERI

18 maj - 2 juni

Min utställning handlar bland annat om mötet mellan ytor eller volymer som ofta beskrivs med en linje. En linje som också kan vara en spricka. Vi låter linjen betyda bokstäver, tecken och former som i sin tur kan bilda nya ytor, sprickor, former och linjer.

Sprickan är ett tomrum men kan läsas som en linje som kan vara en form som kan bilda en yta. Och tankarna snurrar runt linjen och söker en betydelse och om det inte finns någon så skapar hjärnan en, eller flera.

Vad berättar vi, hur läser vi av, varför stretar hjärnan på i sina försök att förstå? Fångad i en ständig iver att återge det som tumlar runt inombords visar jag objekt, bilder och skulpturer.

Shaheena Akhlaque

Färgernas Magi

Sidenmåleri

17 augusti - 1 september

Färgerna- hos människor, i naturen och runt omkring oss påverkar oss på olika sätt.

Varje färg, nyans och ton står i sig själv för en viss typ av energi och ger en rad olika signaler.

Färgerna påverkar oss mer än vi kanske tror.

Färgerna är personliga. För mig står färger för känslor som; glädje, sorg, kärlek, ömhet, nedstämdhet, lycka och vemod.

När jag målar på siden är färgen en upplevelse för mig. Glansen i tyget ger en alldeles särskild dimension.

Christina Larsson

In between

7 - 22 september

In between är en utställning om längtan och om möjligheten att med konkreta åtgärder ha det riktigt roligt hemma i vardagsrummet. I Galleri 1 den 7-22 september visar Christina Larsson två picknickar, en till vardags och en till fint, uppbyggda av keramiska objekt och illusioner från en skog. Välkommen på kaffe!

Jag växte upp i Djäkneböle mitt emellan Skravelsjö och Kasamark i Västerbotten. Det var 60-tal och gårdarna i byn drevs fortfarande som jordbruk. Vi barn löpte fritt i skogen. Vår närmsta granne var morbror Rune som var djurkonservator och alla barnens idol. Han ringmärkte fåglar, hade ett duvslag, satte upp holkar i stora mängder åt olika fågelarter, matade och matade under vintrarna, men gick också på rävjakt med foxterriern och sköt rakt in i sparvflockar med hagelbössan när sparvarna åt av duvmaten.

Vi dyrkade och trängdes och lärde oss av Rune. Ibland fick vi följa med honom ut, men oftast var det vi barn som vandrade, klättrade och stod på knä och pekade åt varandra i skogen.

Jag har ofta önskat att jag hade det sämre som liten. Hur bygger man ett liv utifrån något som redan är perfekt? Kunde jag utveckla vinterpäls, äta myror, beta gräs, tugga bark, bygga gryt, gå i ide eller använda fotosyntes så skulle jag bo i en glänta i skogen. Men det går inte. Ingen tid. Man måste ju hänga med, skaffa pengar, konsumera och bidra, uppdatera och uppgradera och låtsas att man är flexibel. Som motvillig lever jag mitt liv mitt emellan.

Birgitta Löwendahl

måleri

26 oktober - 10 november

Så längesedan jag ställde ut. Men tiden är inte lätt att hantera. Så mycket som tar tid! Tiden är tagen av vardagens alla uppgifter. Nu är det dags att ta hand om mitt konstnärskap, mina drömmar och mina bilder. Jag började som målare – jag var helt ordlös – jag misstrodde orden. Så min utställning blir både en tillbakablick och ett återseende av bilder som fortfarande betyder mycket och som präglat mig och mina livsval. Jag kan nu se tillbaka och det blir tydligt att mitt liv kretsar kring detta livets skörhet och skönhet, dess smärta och lust. Och om möten med både Gud och människor. Bilder, poesi, drömmar och visioner, ljusupplevelser och meditation blev livsnödvändiga för mig. Tystnaden blev min väg. Men genom mötet med patienter på Ulleråkers sjukhus där jag var med om att skapa en ateljéverksamhet så vändes min blick till konstens möjlighet att verka terapeutiskt och läkande

.

Språket, orden, att uttrycka sig blev därför nästa steg. Att uttrycka sig är livsviktigt för människan – att berätta sin historia i ord och bild. Att fånga upp drömmar och symboler.

Den skapande processen blev en livsväg för mig och den kan belysas och uttryckas från flera håll. Mitt måleri har fått vila i många år, jag har arbetat med bildterapi och psykodynamisk terapi. Allt skapande handlar om rummet vi lever i, vårt livsrum. Om individens plats i detta rum, om förhållandet till ljus och mörker.

Ibland börjar vår historia i tystnad, ibland i för många ord. Vår resa mot självkännedom börjar i kaos – en intrasslad röra – vi vill hitta oss själva säger vi. Där behöver vi ett möte, en dialog, en annan människa.

Dikt till min bild

Barnet vilar i sin bädd

Ömtåligt och starkt.

Solöga och stjärnljus.

Sängens vita renhet

Speglar rosenljuset.

Säregna spiralnebulosor

Dansar i barnets ögon

Insvept i rosa ljus

Samlar barnet kraft.

Olle Pott

Rymdkrukor och glasmänniskor

16 november - 1 december

Keramikern och glaskonstnären Olle Pott visar sin utställning Rymdkrukor och glasmänniskor

Lerkrukorna är brända i ett oljefat till 900 grader med ved, papper och sågspån.

Den rymdliknande ytan framträder med hjälp av de salter, oxider, textilier och annat som läggs ner i tunnan tillsammans med krukorna. Färgen varierar från vitt till svart över rött, grönt och orange beroende på hur mycket syre som elden förser ”ugnsatmosfären” med.

Glastavlorna , där motiven oftast är människor, är gjorda med en metod som kallas glasfusing. Olika metallfolier, glaspulver, glastrådar m.m. smälts samman mellan två glasskivor och bildar färger och motiv. 

Dessa bränningar är alla svårstyrda och experimentella . Resultaten är ofta överraskande, nya och spännande.